Som förening tycker vi att det är viktigt att vi gör vad vi kan för att ha friska gymnaster som mår bra.

Vi gör vad vi kan för att hjälpa våra gymnaster att må bra och har därför gjort en handlingsplan som kan hjälpa oss i detta arbetet.

Riskfaktorer för ätstörningar:

Ätstörningar förekommer hos väldigt olika individer, men det finns vissa personlighetsdrag som utgör riskfaktorer för att utveckla en ätstörning.

Perfektionism och en tvångsmässig läggning, men även impulskontrollstörning, förekommer ofta hos ätstörningspatienter. En negativ självbild, med störd kroppsuppfattning, och få nära relationer är också en bra grogrund för ätstörningar.

Ätstörningen startar ofta till följd av en stressande händelse eller kris.

När man väl är inne i ett ätstörningsbeteende blir detta ofta självgenererande på så sätt att det vid svält och kräkningar utlöses vissa ämnen i kroppen som ger positiva upplevelser. Detta är också orsaken till att anorexi ibland kan börja genom en helt vanlig bantningskur. Med tanke på dessa kemiska reaktioner i kroppen kan man i någon mån jämföra ätstörningar med missbruk och beroende. Man kan också se det som en mat-/viktfobi.

Ytterligare en faktor som kan bidra till befästandet av ätstörningen är den positiva uppmärksamhet som man ofta får av omgivningen när man gått ner i vikt.

Ätstörningar är vanligast hos flickor och unga kvinnor, men förekommer också hos pojkar. Man räknar med att 4 – 5 % av alla kvinnor någon gång i livet uppfyller kriterierna för någon av ätstörningsdiagnoserna, men det kan också finnas ett visst mörkertal eftersom många döljer sina problem. Mörkertalet är mycket stort och speciellt tabubelagt är det hos killar

Råd till närstående:

Först och främst kan vi alla vara goda förebilder genom att inte själva ägna oss åt hårdbantning och överdriven kropps- eller viktfixering, eller urskillningslöst berömma den som gått ner i vikt.

Det är också väldigt viktigt att påtala när man tycker att någon visar tecken på ätstörning.

Eftersom ett stört ätbeteende snabbt kan övergå i tvångsmässigt präglade föreställningar och rutiner kring mat eller träning som är mycket svåra att bryta är det av yttersta vikt att bryta dessa på ett så tidigt stadium som möjligt.

Riskfaktorer och beteende:

Du kan ha en ätstörning om du tänker mycket på din kropp och din vikt och är sträng och dömande mot dig själv. Det syns inte alltid utanpå att du har en ätstörning. Eftersom ätstörningar ofta kommer gradvis under en längre tid kan det vara svårt att själv se och förstå när det börjar handla om en sjukdom. 

Tecken på ätstörningar

Här följer beskrivningar sådant som kan tyda på en ätstörning:

• Du blir mer och mer fixerad vid vad du äter och din vikt. 
• Du skjuter upp eller hoppar över måltider, äter långsamt och ofta ensam.
• Du äter stora mängder onyttig mat när du är ensam.
• Du gör dig av med det du har ätit genom att till exempel kräkas.
• Du tränar överdrivet mycket eller får ångest om du hoppar över träningen. 
• Du är kritisk till din kropp. 
• Du måste äta viss mat på ett särskilt sätt, annars får du ångest.

Du kan även ha svårt att koncentrera dig, känna dig nedstämd, deprimerad eller ha ångest, skada dig själv eller ha självmordstankar. Om du känner igen dig i de här beskrivningarna kan det handla om en ätstörning och då behöver du söka hjälp.

Symtom och konsekvenser:

De som lider av anorexi kan få fysiska symtom som förstoppning, magsmärtor, trötthet, sömnsvårigheter och lätt att frysa. Anorexi kan också leda till hormonstörningar och försenad menstruation. ... När man har en ätstörning som anorexia under lång tid ställer sig kroppen ofta in på svält.

Det är svårt att leva ett normalt socialt liv om man lider av en svår ätstörning. Att äta med andra människor ger ångest och man drar sig undan från alla situationer som har med mat och ätande att göra. De ständiga tankarna på mat ger upphov till att intresset för omvärlden minskar. Svält och bantning leder till koncentrationssvårigheter och nedstämdhet. Man kan svårt att klara av studier eller arbete och man drar sig undan från både familj och vänner. Social isolering och nedsatt studie- eller arbetsförmåga blir ofta följden.

Oerhört viktigt att tidigt agera på sin misstanke och uppmana personen att regelbundet tala med någon professionell, som skolhälsan, psykolog eller dylikt.

Alla drabbade kan bli helt fria från sin ätstörning, med rätt hjälp i god tid. Det är en myt att man aldrig blir helt frisk.

Föreningens ansvar:

• Uppmuntra och förespråka hälsosamma beteenden inom föreningen. Ha en policy som betonar betydelsen av ett balanserat energiintag som ger möjligheten att träna på ett säkert sätt där skador och sjukdom kan undvikas. Skapa en noll-tolerans-miljö för prat och beteenden som handlar om vikt- och kroppsmissnöje (äta lite, jämföra sig med varandra viktmässigt, prata om vikt och figur hos andra idrottare).

Tränarens ansvar:

• Föregå med gott exempel vad gäller hur man pratar om varandra i föreningen och om andra idrottare vad gäller vikt och utseende - var tydlig med att det inte tillhör en god idrottslig anda. Prata om hur man kan äta ”smart” för att få i sig bra och tillräckligt med mat för att tillgodogöra sig träningen. Använd och hänvisa till RFs och SOKs kostrekommendationer. Tränaren bör också uppmuntra till att inte bara äta smart, utan även träna och återhämta sig smart. Gemensamma pauser under träning är att rekommendera.
• Ingen vägning av idrottare
• Skapa en trygg och tillåtande miljö där idrottaren kan träna och utvecklas och känna förtroende för tränare och lagkamrater. Det innebär en miljö fri från kommentarer och kritik kopplat till kropp och vikt – både från tränare och idrottare emellan. Träningsmiljön ska tillåta möjligheten att utvecklas som idrottare utan oro för kritik.
• Tränaren ska vara uppmärksam på, och vid behov omedelbart sätta stopp för, alla typer av ”trender” hos idrottarna som handlar om att äta mindre, följa så kallade dieter, utesluta vissa livsmedel eller viktreglera på egen hand.
• Tillämpa ”nolltolerans” på kommentarer och prat om kroppsmissnöje och vikt, samt strategier för viktförändring.
• Betona betydelsen av att få i sig tillräckligt och äta allsidigt för att det ska vara hälsomässigt säkert att träna.
• Prata med idrottaren enskilt. Sätt ord på det som observerats så konkret som möjligt. Det är viktigt att ställa frågor på ett sätt som inte är värderande eller ifrågasättande. Ställ raka frågor som baseras på sådant som uppmärksammats på ett vänligt och varmt sätt, t ex ”Jag har tänkt på att du inte verkar så glad på träningen. Du verkar också trött. Hur har du det? Kan det vara så att du inte äter tillräckligt mycket?”
• Var uppmärksam på förändringar i idrottarens beteende eller mående (t ex sämre prestationer, irritation, nedstämd, ofta sjuk, viktförändring, skador). Sätt ord på det som uppmärksammas och fråga idrottaren enskilt, neutralt och utan värdering. Påpeka inte vikten, då det oftast blir antingen belönande eller skrämmer bort personen. Använd hellre exemplet ovan som fokuserar på personens mående och använd gärna ”jag”-budskapet, som i ”Jag upplever att du… - stämmer det?” 

Checklista:

• Skapa en tillåtande och trygg träningsmiljö
• Inga kommentarer mellan tränare om vikt och figur bland aktiva eller generellt
• Nolltolerans för kommentarer bland idrottare om kropp, vikt och figur
• När det är möjligt – ät tillsammans med de aktiva
• Uppmärksamma förändrad vikt- och ätbeteende
• Uppmärksamma förändringar i humör och mående
• Prata och uppmuntra de aktiva att äta ”smart”, d v s tillräckligt med energi för att omsätta träningen och för att upprätthålla en långsiktigt god hälsa
• Vid misstanke om problem, prata enskilt med den aktive. Beskriv konkret vad som har uppmärksammats i ett kort samtal. Ta sedan kontakt med vårdnadshavare. Tänk på att inte samtala ingående med minderårig (under 18 år) utan vårdnadshavares medverkan
• Följa riktlinjer och rekommendationer för träning och återhämtning
• Följa rekommendationer vad gäller bra kostvanor, d v s äta regelbundet och balanserat
• Bidra till ett hälsosamt träningsklimat i tränings-gruppen, d v s avstå från negativa kommentarer om kropp, vikt och figur hos lagkamrater/träningskompisar samt bidra till hälsosamma beteenden vad gäller t ex ätande och vila
• Vara en förebild för yngre idrottare vad gäller hälsosamma vanor för kost, träning och återhämtning samt bidra med en tillåtande attityd vad gäller kropp, vikt och figur
• Vila eller följa rekommendationer från psykolog, läkare, nutritionist/dietist eller fysioterapeut för träning vid skada eller sjukdom